Den här kvällen talade Staffan Andersson om hur man lagade, reparerade och skötte om äldre bruksföremål och textilier förr. Man köpte inte nytt, utan lagade för fortsatt användning! Det fanns flera skäl till detta. Det kunde vara ett stort ekonomiskt värde i föremålen, som gjorde att man lagade på olika sätt då man inte kunde eller ville köpa nytt. Och många föremål kanske mer hade ett emotionellt värde, som gjorde att det var värdefullt att reparera. Staffan hade med en mängd föremål, som var lagade på olika sätt. Det var föremål av trä, glas, keramik, marmor, järn, tenn, koppar och silver. Han hade även med lite textil, samt några böcker.
Bland träföremålen märktes särskilt den stora rensrännan från 1797. Den var sprucken, och lagad med klamrar av järntråd. Vi fick även se flera fint arbetade bandvävskedar från 1700-talet och 1800-talet med olika lagningar. Speciell var också den kraftiga marmormorteln som hade spruckit på flera ställen. Den var professionellt lagad med järn, ett arbete utfört av en duktig smed. När järnföremål skulle repareras, var det alltid frågan om smidesarbete. Det fanns många vackra glas och skålar till beskådan på bordet, de var medtagna av Staffan och Lars-Erik Strömberg. Det var vanligt att foten gick sönder, då kunde man ersätta den med annat material, t.ex. med en svarvad fot av trä. När det gäller föremål av tenn eller silver, då är det lödning som gäller. På tennstop var det vanligt att handtagen kunde lossna, då kunde man löda fast dem igen. Vi fick även höra om omhändertagande av trasiga böcker samt lagning av textil, med mera. En mycket intressant föreläsning och ny kunskap för flera av oss!
Vi var många som samlades kring bordet och beundrade äldre tiders hantverkare och hur man återanvände vardagsföremålen. Efter detta smakade kaffet gott, och lotteriet bjöd på fina vinster. En intressant och trevlig kväll!
Lena Cedermark
